Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.  Related Paintings of georg von rosen :. | klassisk | Eric XIV, King of Sweden | The Explorer A.E. Nordenskiold | joran persson och karin mansdotter | The Prodigal Son |
Related Artists:
Robert Walter Weir
Jun 18.1803-May 1.1889, Painter and teacher. By his own account he was self-taught, with the exception of a few lessons from an unknown heraldic painter named Robert Cooke. However, after exhibiting a few works that were praised by the local press, he was sent to Italy by a group of New York and Philadelphia businessmen for further studies. There he trained with Florentine history painter Pietro Benvenuti. After three years in Europe (1824-7), he returned to New York, where he quickly became a mainstay of the artistic community. In 1831 he was elected to membership in the National Academy of Design in New York, and three years later he was made instructor of drawing at the US Military Academy in West Point, New York, a post he held for the next 42 years.
Shool of Bologna
1333
Francesco Giuseppe Casanova
(1727-1803) was an Italian painter and a younger brother of Giacomo Casanova. Francesco Casanova Battaglia di cavalleria (oil on canvas, Louvre, Paris)Born in London, he trained in Venice under Francesco Guardi, then was a pupil of Francesco Simonini, a battle painter who took Borgognone as his model. Besides battle-pieces Casanova painted landscapes with figures and cattle, as well as pastoral subjects. He arrived in Paris in 1751, and went to Dresden in the following year, where he remained until 1757, spending his time in copying the finest battle-pieces of the famous Electoral Gallery. On his return to Paris he studied for a time under Charles Parrocel, and was received into the Academy in 1763. He exhibited at the Salon at intervals from that year till 1783, when he again quit France, going to Vienna, where he resided during the remainder of his life. Philip James de Loutherbourg was his pupil for a time.